Etikettarkiv: upprepat

Masklös ledighet

Inte en maska har stickats i långhelgen som just varit. Däremot fick jag repa upp åtta varv i spetssjalen With Pleasure, M. With Pleasure. Snacka om Sisyfosarbete, men jag har ju bestämt mig för att den får vara ett långtidsprojekt. Till slut blir den väl färdig.

En fin sak är att jag ärvde en pall med förvaring i, från mormor när vi delade upp hennes saker häromdagen. I pallen hade hon lite småsaker som stopptråd, en såndär mojäng man har när man stoppar strumpor (vad de heter har jag just nu glömt) och annat smått och gott. Det känns fint att ha den här och att kunna använda mormors saker. Men det får nog bli en omklädning av dynan tror jag, tyget är ganska fint men på ena sidan ser det ut som om någon av alla de katter vi haft på landet har haft en trevlig klös-stund. Med pallen följde också en korg med lite… ja, just det – restgarner. Får fylla på min kategori Restgarn – Pestgarn så jag får använt upp det. mormorspall

Om hur det kan gå

Är det bara jag som påbörjar projekt – repar upp – och sedan blir det nåt helt annat? Jag började ju på superfina Summer Festival som jag faktiskt måste göra någon gång men i ett annat garn. Den repades upp (man kan ju göra en provlapp så slipper man sånt…). Raskt över till en 5200K som jag varit sugen på länge. I Magasin Duetts Supersoft, färg Pea Green. Superenkel, en raglan och så rätstickning runt runt. Lite asymmetrisk bara för att det är kul. Man kan inte misslyckas.

Om man (jag) inte slarvar när man (jag) läser beskrivningen och hinner göra hela raglanökningen innan man (jag) ser att den är helt skev. Repa upp och börja om.

Sa någon Avoga maskor?

IMG_0413

 

Det tar den tid det tar (en lägesrapport)

Jag brukar ha minst två projekt på gång, en TV-stickning och en ensam-hemma-stickning. TV-stickningen ska vara såpass enkel så att man utan besvär kan kolla på en film eller föra ett samtal, och man ska max behöva kasta ett öga på beskrivningen med långa mellanrum.

Eftersom söndagen är Den Heliga TV-kvällen hos oss lade jag igår upp On the hill – en allt annat än somrig sjal, men eftersom jag försöker beta av det garn jag har hemma så fick det bli så. Den blir grön och har mängder av rätstickning och förkortade varv och känns perfekt i höst. Detta är alltså vad jag åstadkom på två timmars stickning igår kväll:

on the hill

Ensam-hemma-stickningen ska vara klurigare. Helst vill jag kunna lyssna på någon podd eller så, men jag ska inte kunna ha ögonen på så mycket annat. Så nu blir det en spetssjal med den långa titeln With pleasure M. with Pleasure. Jag började ju på en Elder Tree shawl och hur fina de små löven än blir i det här garnet (påminde om vildvin med det här garnet!) så är jag ju inte särskilt förtjust i trekantsformade sjalar så jag repade upp.

Här är vad jag åstadkommit på två veckor. Det. Tar. Tid. Och så finns det kanske inte så mycket ensamtid heller så jag har bestämt mig för att den får ta massor av tid. Garnet är suuuupermjuka Madame i cashmere/silke från Chili Gredelin, det var det jag spontanbeställde från jobbet häromsistens.

IMG_0378

Ojämnt upp

Pyttipannan, sambon och jag åkte till Malmö på en hotellweekend. Det var ju den perfekta helgen för utflykt, våren bara vräkte ut sig och vi var ute och bara var mest hela tiden. Så här gött var det till exempel på Ribban:

ribban

 

Och även utelivet var i full gång på Lilla Torg. Inte för att vi var så väldigt aktiva i det, pensionärspoängsamlare som vi är, men en god middag blev det i alla fall.

lilla torg

Jag stickade glatt på min Pyttipanna och insåg att det är det perfekta ressällskapet (ja, sambon kanske är roligare att prata med. Ni fattar vad jag menar.). På hemvägen provade jag att bilsticka för första gången, och när vi närmar oss Kungsbacka går det upp för mig att jag kommer maska av den sista maskan med den sista metern garn nånstans i Mölndal! Fantastiskt. Tyvärr slutade det inte så väl som synes på nästa bild.

pytt

Grrr! Jag tror att jag har ett vitt garn nånstans som jag kan använda till att göra själva kroppen randig istället, för att dryga ut det gröna lite. Men. DET VAR JU INTE SÅ JAG HADE TÄNKT!

Så nu ligger den i en påse och jag surar.

Historien om ett garn och jag

MLIndigohärvaI somras ville jag unna mig ett lyxigt garn. Mitt garnförråd består mest av (visserligen fina) garner som jag fått av olika anledningar men nu ville jag för en gångs skull helt själv välja färg och kvalitet. Slippa bara ta det jag har.

Så jag surfade till utmärkta webshopen Garnkorgen och såg framför mig hur fantastisk en Shallowtail skulle bli i detta Malabrigo Lace i färgen Indigo. Jag började tappert och det såg så fint ut.

Shallowtail

Självförtroendet var på topp, eftersom jag just hade stickat klart en Lonely Tree Shawl med spetsmönster, så detta skulle gå fint. Men någonting med kombon det här garnet och jag går bara inte ihop. Jag skyllde på komplicerat mönster, repade upp sjalen och bestämde mig för en ganska så enkel, slätstickad tröja – Alcina. Lite förkortade varv bara, men hur svårt kan det vara?

Tydligen jättesvårt för jag fick stora hål när jag vände, trots snudd på övertydlig instruktionsvideo som Stickpodden tipsade om. Jag repade upp. Igen.

alcinahål

Med stukad stolthet började jag istället på en Elder Tree Shawl. Den borde gå fint, den är ju likadan som Lonely Tree Shawl i stort sett. Men nej. Inte heller den här.

Och jag kan inte sätta fingret på vad det är. Nåt med slinkigheten och att det känns pilligt. Och stressen över att garnet blir mer och mer tufsigt när jag repar upp. Nu ligger det i en påse i min stickkorg och känner sig övergivet. Har även gett mig på en sjal med kärleksknutar för att försonas, men när jag insåg att jag nog vill göra en sådan sjal med något lite tjockare garn så gav jag upp och repade upp. Igen. Stackars Malabrigo Lace som är så fint och ligger där i påsen och är ensam.

TV att sticka till

TV-sticking

Det här skulle kunna vara det bästa sättet att tillbringa i sällskap med en stickning. TV:n på med bra TV-serie (osäkert om det är det just på den här bilden dock), mysbrallorna, och mina supervarma tofflor på fötterna.

Just nu följer jag Sons of Anarchy och har faktiskt lyckats hålla mig borta från alla spoilers som är där ute. Man kan säga att jag maniskt följde de första fyra säsongerna, men säsong fem är så jäkla eländig och sorglig att jag bara klarar ett avsnitt och sedan måste jag pausa och se något upplyftande. Opraktiskt nog har det börjat bli så många trådar (pun intended) i serien att hålla reda på så den funkar snart inte i kombo med stickning. Måste i alla fall se klart den.

Stickningen på bilden är ett av alla projekt jag påbörjat med ett garn som jag absolut inte kommer överens med och sedan repat upp. Malabrigo Lace i färgen i Indigo är fantastiskt vackert, men totalt hopplöst. Mer om det senare.