Om hur det kan gå

Är det bara jag som påbörjar projekt – repar upp – och sedan blir det nåt helt annat? Jag började ju på superfina Summer Festival som jag faktiskt måste göra någon gång men i ett annat garn. Den repades upp (man kan ju göra en provlapp så slipper man sånt…). Raskt över till en 5200K som jag varit sugen på länge. I Magasin Duetts Supersoft, färg Pea Green. Superenkel, en raglan och så rätstickning runt runt. Lite asymmetrisk bara för att det är kul. Man kan inte misslyckas.

Om man (jag) inte slarvar när man (jag) läser beskrivningen och hinner göra hela raglanökningen innan man (jag) ser att den är helt skev. Repa upp och börja om.

Sa någon Avoga maskor?

IMG_0413

 

En söndag i maj

En sån här dag, där jag har fått lägga några timmar på att fira söndag med långfrukost och sedan några timmars stickning på hyfsat nyupplagda Summer Festival. Det är lyx som inte händer allt för ofta. Summer Festival stickas uppifrån och ner, och det har jag faktiskt aldrig gjort förr så det krävdes en stunds koncentration för att lista ut hur man delar upp själva kroppen och ärmarna. Faktum är att det till och med krävdes ett samtal till mamma som fick hjälpa mig att reda ut. Hon förstod ingenting, men när jag läste upp alltihop för henne så lossnade det för mig. Så kan det va ibland.

Jag satt här i soffan och tänkte hur sjukt bra man ändå har det som åtminstone ibland kan lägga några timmar på lite vad som helst. Och det i sin tur fick mig att tänka på Hans Rosling och hans korta lilla föreläsning om hur tid, utbildning och tvättmaskiner faktiskt har ett samband. För mig som har haft turen att ha en mormor som blev hundra år så känns det verkligen inte overkligt att leva utan tvättmaskin. Hon har berättat många gånger hur hon fick gå ner till vår lilla bäck och tvätta i sin ungdoms dagar.

Sensmoral i detta lilla meddelande: Lyssna den bra söndagslåten med Velvet Underground som är överst, och lägg tio minuter på att få lite nya perspektiv (fast det har du säkert redan. Men då kan man fylla på bränslet lite).

P.S Han är ganska rolig också.

Läst och gillat #3

Här är ju en trevlig kategori som jag glömt bort. Och varför begränsa sig till bara stickrelaterat – här är vad jag fastnat för på sistone.

Brodösen har gjort en fin och rolig fotovägg. Jag blir genast sugen på att härma, men inser mina begränsningar när det kommer till broderi. Eller? Jo. Tror jag.

Man kan få sina Instagrambilder som marshmallows. Bara en sån sak.

Det går tydligen att klippa luggen själv, även om min frisör inte gillar’t.

Ett finfint tips från Purlfection på en mönstersamling med sjalar.

Och till sist – den här nostalgitrippen ska jag på i sommar!

En helg i grönt

Det är ju för gött nu när allt är grönt! Och när jag menar ALLT när jag säger allt – se bara hur min långhelg har varit:liljekonvalj

I torsdags tog jag en springtur och möttes av ett hav av kommande liljekonvaljer (och en liten vitsippa). Lite tidigt kanske, men vem är jag att stoppa våren?

IMG_0387

I brevlådan i fredags låg sex fina nystan från Magasin Duett i färgen Pea Green. De ska bli en Summer Festival tänker jag mig, men jag kanske har köpt något nystan för lite.

IMG_0394

När vi kom upp till landet så såg trädgården ut så här – rätt mycket grönt (och gula gullvivor och en vit magnolia).

IMG_0398

Och väl hemma har jag nyss bestämt mig för att lägga min ulliga bulliga mossgröna On the hill på is ett tag. Det GÅR faktiskt inte att sticka nåt höstligt när våren är här.

En färdig kråka!

Nu är den klar, Garnomeras lilla kråka! Garnet var ju Magasin Duetts Supersoft och japp – jag har fallit för grupptrycket och köpt ett par 4 mm Signature Needles från Morris Garn, så detta var premiären för dem. Här kommer en liten bildkavalkad!

kråka2

Den är så skir! Jag valde att sticka på 4 mm trots att det rekommenderas 5 mm. Jag har insett att jag stickar ganska löst så det visade sig vara en bra idé.

kråka1

Man kan INTE överväga att hoppa över blockningen på den här. Den fina spetskanten kommer inte till sin rätt förrän det är gjort. Det var förresten första gången jag avmaskade med hjälp av en virkad kant, det var ju himlans smart faktiskt. Det är alltså det som blir de små uddarna längst ut.

kråka3

Perfekt storlek för att hänga runt halsen, eller runt axlarna om man gillar sånt (det är inte mitt favoritsätt att bära en sjal, så det får man föreställa sig. Eller sticka en egen.)

Det tar den tid det tar (en lägesrapport)

Jag brukar ha minst två projekt på gång, en TV-stickning och en ensam-hemma-stickning. TV-stickningen ska vara såpass enkel så att man utan besvär kan kolla på en film eller föra ett samtal, och man ska max behöva kasta ett öga på beskrivningen med långa mellanrum.

Eftersom söndagen är Den Heliga TV-kvällen hos oss lade jag igår upp On the hill – en allt annat än somrig sjal, men eftersom jag försöker beta av det garn jag har hemma så fick det bli så. Den blir grön och har mängder av rätstickning och förkortade varv och känns perfekt i höst. Detta är alltså vad jag åstadkom på två timmars stickning igår kväll:

on the hill

Ensam-hemma-stickningen ska vara klurigare. Helst vill jag kunna lyssna på någon podd eller så, men jag ska inte kunna ha ögonen på så mycket annat. Så nu blir det en spetssjal med den långa titeln With pleasure M. with Pleasure. Jag började ju på en Elder Tree shawl och hur fina de små löven än blir i det här garnet (påminde om vildvin med det här garnet!) så är jag ju inte särskilt förtjust i trekantsformade sjalar så jag repade upp.

Här är vad jag åstadkommit på två veckor. Det. Tar. Tid. Och så finns det kanske inte så mycket ensamtid heller så jag har bestämt mig för att den får ta massor av tid. Garnet är suuuupermjuka Madame i cashmere/silke från Chili Gredelin, det var det jag spontanbeställde från jobbet häromsistens.

IMG_0378

Att sticka utan tårar

För en tid sedan blev jag tipsad om Elizabeth Zimmermann, som är damen som enligt Wikipedia revolutionerat stickkonsten när hon fick oss att börja sticka runt istället för fram och tillbaka. Hon förespråkade även det som kallas Continental Knitting och sånt gillar man ju givetvis.

Har man googlat på en sån person och ser att det finns böcker att köpa så gör man det om man är som jag. Så nu har jag fått hem Knitting without tears, och mitt hjärta gjorde ett glädjeskutt när hon redan i början av boken nämner Bohus stickning. Mina rötter på mammas sida är från norra Bohuslän och det är i Bohuslän jag lärt mig sticka av min mormor och mamma. Inte för att vi stickade just Bohuströjor, men ändå. De är ju fina och det finns liksom en koppling på något sätt.

Nu ska här läsas mellan varven (pun intended)!

Kul länkar på ämnet om man vill veta saker:

Wikipedia:
Elizabeth Zimmerman

Continental Knitting

Knitting without tears på Adlibris

Bildgoogling på Bohus stickning

Och nu när du sett de fina Bohuströjorna vill du såklart läsa om historien bakom?

knittingwotears