månadsarkiv: februari 2014

En stickares återkomst

Detta med förkylnings- och influensatider alltså. DET har jag erfarit den här vintern. Därav en trögt uppdaterad blogg, men så är det när man tramsar runt med hög feber och elände.

Knappt något stickat har det blivit heller. Det är ju Reine och jagIMG_0169, och vi kommer fint överens fortfarande. En ärm är klar sedan bilden togs, men ärm nummer två vill sig inte riktigt. Av någon anledning får jag antingen inte plats med maskorna, eller så blir de för många när jag ska plocka upp dem. Så idag får Reine ligga där hen ligger och jag i soffan. Det är väl bara en tidsfråga (alltså minuter) innan jag gör ett nytt försök.

Och nu börjar det ju bli dags att fundera på vad nästa projekt ska bli…

Reine och jag, del 2

Både förkylning och jobb har äntligen lugnat sig, och jag har min första icke-inbokade lördag för… kanske för första gången i år? Innerst inne så är jag ju en hemmatofflare så även om det är roliga saker jag haft att göra (ja, inte två förkylningar på tre veckor då. Det hade jag klarat mig utan) så är det fantastiskt skönt att skrota runt med pyjamasbyxor på i hemmets lugna vrå. Tänk er hur jag går här i mysiga flanellisar, ulltofflor, sipprande en kopp rykande hett te. Precis så är det. Plus mörka ringar under ögonen, blek vinterhy och skitet hår ty jag har inte orkat duscha. Borde nog ta och borsta tänderna också. Diskbänksrealism när den är som bäst.

Hur som helst, jag har kommit en bra bit på väg på Reine! Beskrivningen är som en dröm! Jag kan nog inte hylla den nog faktiskt! Precis när man börjar tröttna på upprepningar så kommer ett nytt avsnitt, vilket gör att man bara måste sticka på lite till. Och varje avsnitt är såpass intuitivt att man snabbt lär sig hur det ska vara och kan föra en konversation eller titta på TV eller göra vad man nu vill där man inte behöver händerna till något annat än stickningen. Jag har gjort ena kragdelningen och börjat så smått på den andra så nu börjar det ju likna nåt. Garnet skiftar i färg beroende på vilket ljus, och därför ser det lite skumt ut på bilderna. Har överexponerat lite, men då kom färgen fram bäst tycker jag. Kolla!

20140215-123013.jpg

Och på tal om att sticka framför TV:n. Jag fastnar inte riktigt för OS den här gången pga den där Putin. Han är omysig och jag gillar inte honom. Därför har jag på inrådan från Stickpodden börjat kolla på The Tudors på Netflix och alla dessa intriger i Henrik VIII:s liv verkar vara precis vad jag behöver för jag fastnade direkt. Trots överspel av skådisarna, men jag låtsas som att man pratade så på den tiden.

Dagen efter kvällen före

Så här är läget idag idag. Inte helt unikt i OS-tider, och gött jobbat Hellner får man ju säga. Har en viss tröttma, för igår var två vänner och jag och såg Jenny Wilson på Pustervik här i Göteborg, hon kan vara en av de coolaste personer jag har sett. Svängigt och coolt på en gång. Lyssna på hennes Värvet-intervju om det inte redan är gjort, eller lyssna på Värvet över huvud taget tycker jag. Långa spännande intervjuer med intressanta människor.
Sent blev det också, vi satte oss på en pub och löste världsproblem efteråt och timmarna rann iväg, så jag var inte hemma förrän 3-snåret. Då blir det en stillsam dag i soffan med Reine. Har gjort klart minskningarna för midjan och bystökningar, så nu minskar jag igen för kragen. Detta att ett plagg växer fram ur ens händer, det är ju bara så häftigt! Kommer man någonsin ledsna på den känslan?

Läst och gillat # 2

Här är vad jag läst och gillat den senaste tiden;

Pickles presenterar sin Job Day Dress i en lite omgjord variant. Den är så fin så fin, men jag tror jag skulle somna av all slätstickning. Det går att köpa färdiga set med garn och beskrivning också. Ser fint ut men, hur är det nu igen, får man betala tull om man beställer från Norge? Det ligger ju utanför EU?

Via Indiehands hittar jag Knits and Crafts som råkat ut för Murphys lag. Jag fnissar instämmande.

Visa Lisa visar hur man improviserar fram en tröja uppifrån-och-ned. Med så tydliga instruktioner kanske till och med jag vågar mig på detta en dag.

Och på tal om att våga – vill man göra om en tröja till en kofta så kan man ju klippa upp den och fästa kanterna. Sjukt läskigt, men här finns en guide som visar hur man kan göra om man vill sätta i en dragkedja. Eller här om man vill virka kanter istället.

Själv är jag hemma från jobbet igen och är förkyld. Jag har jobbat lite hemma, skönt att kunna hålla ställningarna så det inte blir så mycket på kö när jag kommer tillbaka. Men jag vet inte, det ser en aning överdrivet ut med två datorer här på soffbordet. Dessutom ser man iPaden skymta bredvid. VÄLDIGT 2014 🙂

20140206-155324.jpg

Reine och jag

Den känslan när man surfar runt på Ravelry och plötsligt få ett kill i magen? Någon som känner igen? Den känslan fick jag när jag hittade Reine. Det ÄR ju ett roligt namn på en damcardigan för en som vuxit upp i Sverige (det är ju inte riktigt det jag associerar med namnet Reine om man säger så), men jag antar att det betyder något annat på något annat språk. Jag har googlat lite halvhjärtat men hittar ingen bra översättning. Kanske någon annan vet?

Hur som helst, det är en perfekt stickning för mig. På kanterna är det en enkel fläta och det tillsammans med knapphål och några minskningar är det enda. Alltså är den inte enformig och ändå klart avkopplande. Gött.

Här ligger Reine i min nystanskål eller vad det kan tänkas heta. Den är köpt hos en keramiker i närheten av Höganäs för ett halvt liv sedan och är mycket praktiskt när man inte vill jaga garnnystan över hela golvet.

20140204-201535.jpg

Om stickabstinens

finosreine2.jpg

Efter en fullspäckad jobbvecka där klockan ringt obamhärtigt tidigt på morgonen och sänglampan släckts sent har det inte funnits en sekund över för att sjunka ner i soffan och sticka. Mycket frustrerande med tanke på mitt fina Fino som kom i måndags. Men igår fanns det äntligen en stund och jag kunde lägga upp och börja på Reine. Den känns som den är pyttelite över min förmåga, med andra ord en perfekt utmaning. Knappkanten är flätad och det har jag ju lyckats med förr så det ska väl gå bra igen.

Men Fino! Vilket garn! Färgen är väldigt olika beroende på ljus, men blågråsilver nånting är nog det närmaste en beskrivning jag kan komma. Det skiftar och har någon slags glow som jag antar kommer från de 30% silke som det innehåller. Fantastiskt och jag stickar med vördnad och tänker på att man faktiskt gör en god gärning när man använder garn från Manos del Uruguay. Och så lär man sig ju dessutom stava till Uruguay, det är inte det lättaste.finosreine3.jpg

reinefinos1.jpg